Agneta om du läser detta så ska du veta att utan ditt stöd, att du funnits där när faktiskt ingen annan fanns, det var vår räddning, jag kan skatta mig lycklig över att de få sådana människor som du finns, och att just du korsade vår väg.
TACK!!!
Zanna slutade igår nian och för er som känner mig så vet ni att hennes tre år inte varit en dans på rosor. Jag vet hur hon har haft det, been there done that. Men jag har tjatat tvingat ordnat och funnits där, för jag vet ju också hur det är att inte ha någon utbildning, sett de som måste plugga i vuxna år och de kan man ju vara utan om man inte absolut vill. Jag hade aldrig något läshuvud det fastnade liksom aldrig och det går aldrig att förklara för någon som inte förstår hur det är. Men jag hade en enorm drivkraft att visa alla i byn att jag visst kunde att de skulle få se att de kunde gå bra för mig.
Idag åker jag hem och sträcker på mig och sätter näsan i vädret och tänker att de hade så fel!
Hon fick sina betyg och Gud va hon har kämpat för dessa och när vi stod och kollade in studentkortegen igår så kände jag lättnad och jag vet att om tre år så gör hon detta, jag bara vet.
Vi åt gemensam lunch på restaurang innan det va dags att ta emot Anton, Zannas bättre hälft som visade sig ha en undebar familj också.
Det känns dock lite märkligt att se dessa två omfamna varandra han i studentmössa,
-fan jag måste vara gammal.
Äh, man blir inte äldre än man gör sig eller hur!?!
Efter studentfirande hos familjen Isersthål så va det dags för mig att jobba, lite godis och inväntade av mitt barn som tillbringat kvällen med sina gamla klasskamrater, en nykter fin unge möter jag och vi småpratar i sommarnatten och hon är lycklig,
då är mamman ännu lyckligare!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar