Jag gillar dom inte just nu, egocentriska bohemiska varelser som gör allt precis tvärtom.
Utvecklingsfas far åt helvete, släng på nån diagnos på det också så kan den där fasen dubbelfara åt helvete!!!
Frigörarperioden kanske inte är den allra bästa med en mamma som vill ha lite koll på vilka man umgås med, att man är där man sagt att man ska vara, att man över huvud taget kommer HEM!
Jag gillar det inte, vad andra vuxna gör och vilka regler de har kunde jag bry mig mindre om, det skiter jag fullständigt i.
Med kärlek kommer man långt och det gör man, det är också den som gör att jag ytterligare en natt legat sömnlös och funderar, oroar och grubblar så hjärnan går varm, dock det enda som gått varmt inatt, febersmäll utan dess like!
Det är i dessa lägen saknaden blir som värst när min verklighet blir mer än jag vill ha, mer än jag kan bemästra, dina då så kloka ord, aldrig någonsin klandrade du eller ifrågasatte mig, du stöttade puschade och jag kunde sitta på din övervåning och sticka eller brodera och få vara Anna.
Jag saknar den Anna...
Det är inte lätt att använda förnuft samtidigt som kärlek, om man inte står på den kritiserandes sidan förstår för de kan ju bäst och det är så jävla enkelt allting, att döma är lätt att förstå och sätta sig in i någon situation är svårare, och ibland vill man inte förstå och jag har slutat att försöka få förståelse.
Idag är hjärtat mitt lite kantigt men fortfarande fyllt av kärlek och This is Life så det är bara att gilla läget,
You never know how strong you are until being strong is the only choice you have!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar