Att samma år behöva tala om för sin dotter att hennes vän älskade lilla Bamseman somnat in, ja det är heller inget man som förälder har på sin lista över saker man vill tala om för sina barn.
Men...
2013 har bara börjat och faktiskt så njuter jag igen av att åka på hoppträningar i Gamleby, hon är så glad den lilla tjejen som grät floder och som fortfarande saknar men är lycklig och att vi skulle få fina Onyxen i vår familj, ja det va nog alldeles meningen det, för bättre kunde det inte ha blivit.
Dom tuffar på som ett litet tåg och de passar perfekt ihop, äntligen så får man glädjas åt det som är så roligt.
Och att jag för ett år sedan började köra transport och idag körde upp bör B96 kort, ja hade något sagt det för två år sedan hade jag bara skrattat, men jag gjorde det!!!
Backa, parkera och vända med transport jo men visst fixar jag det, så jäkla skönt att ha det bakom sig, så nervös har jag inte varit på länge, jag pratade oavbrutet och blev varm och svettig och 45 min kan vara väldigt lång tid.
Ikväll nattade vi hästarna och släckte stallet och när jag satte mig i bilen så gjorde jag det med en känsla av att detta kan bli ett riktigt bra år, och jag ska inte lägga någon energi i det jag ändå inte kan förändra.
Endast på det som får mig att le och mitt hjärta att bli varmt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar