Lite här och där i min lilla kropp så värker det, jag hatar denna årstid, mörkt blött och råkallt.
Men det är bara att kämpa, någonstans där framme så kommer ljuset.
Mer förvirrad än någonsin så ska jag lägga huvudet tidigt på kudden och invänta Tisdagens hopp om att finna klarhet i saker som snurrar i mitt huvud, tveksamhet är mitt mellannamn just nu.
Saknar inte lika ofta har lärt mig att du inte finns där, men ikväll så önskar jag att jag fick höra din röst dina kloka råd.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar