Mitt förflutna gjorde mig hård, att hela tiden få känna att man inte är som andra, att få försvara dom som egentligen ska stå mig närmast och finnas där för mig.
Att finnas där för MIG....
Det gjorde mig till den jag är idag, att slå mig fram att klara sig själv tills det brister, när någon begär av mig det jag inte kan ge då exploderar känslorna.
Ska jag finnas där nu då? När det passar andra för att det ska vara så, vem ska bestämma hur livet ska vara, hur jag ska känna hur jag ska leva, ingen annan än jag själv!!
Och nej jag ska inte behöva försvara de beslut jag tar, jag ska inte behöva få ta skit bakom ryggen för att jag inte fattar beslut som inte passar alla.
Jag ska inte behöva det...
Men sådant är inte samhället idag, man ska älska glömma och förlåta och en gång i tiden betydde den frasen väldigt mycket för mig, tills det blev ett evigt förlåtande, det finns en gräns för allt och mitt egna jag ska inte få försvinna för att jag inte står upp för det!
Åh va rörigt det blev och rent känslomässigt just nu är mitt liv lite rörigt så det jag skriver kan inte vara lätt att förstå.
Fina älskade man som åker med i min bergochdalbana
Jag älskar dig!!
Det är så skönt att få skriva av sig och få lämna det man känner här...
God natt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar