En omöjlighet

Hur i hela världen ska man göra för att alla ska vara nöjda och glada?? Och att finnas till för alla 100%!! Jag vet att det är en fullkomlig omöjlighet och när jag för typ 5 gången glömmer att Denniz ska gå på ett kalas och kommer på det när det gått 30 minuter (nu han vi få iväg honom iallafall snabbt ner med en hundralapp i ett kuvert och på med en ren tröja och han kunde vara delaktig till hälften) då känns det i hjärtat!!!

Att få alla nöjda och glada är som sagt en omöjligt men när man gör många ledsna då blir det en tagg som gnager lite....jag är på något sätt inte felfri och det kallas väl mänsklig och även som mamma måste man väl få fela lite!?!?

Och i alla beslut man fattar så är det alltid någon som blir missnöjd thats life!!

Ja ja nog med gnällandet!!!

På lördag har vi bestämt att vi åker till Farmors hus och packar, kanske därför som jag inte har känslorna i fokus, vet att det måste göras och varför skjuta på det?!?

Bamseman är åter tillbaka hos oss, den unga spralliga hästen hade långa ben och tog ett skutt över inhägnaden, så han fick åka hem igen. Det känns bra att Bammen är tillbaka, nu hade han det jättebra där han va men man vill ha sina kära nära och vi har ordnat det så bra vi bara kunde med en liten sjukhage i hagen och han lånar en box till natten och så håller vi tummarna på att det blir bra snabbt!!

När jag ikväll tog den sena kvällspromenaden ute i Vassbäck så stannade jag upp och andades, stod där alldeles stilla och tittade ut över skog och mark, det här är livet att jag får en möjlighet att uppleva detta i vuxna år tillsammans med mina barn.