Trodde aldrig att den dagen skulle komma och har nog inte riktigt förstått än att vi inte får mera tid tillsammans.
Begravningen va ljus och fin, och hemsk jag hörde inte ett ord av vad prästen sa, blev oppstinat vägrade att knäppa några händer, jag kände hur arg jag blev på någon där uppe!!
Panikångesten som grep tag i mitt bröst va hemsk, kom tillbaka till mig jag fixar inte detta utan dig!!!!
Men det gör jag ju fjantiga människa jag har världens finaste vänner som finns där och underbar man.
Vi avslutade kvällen hos Helen och Jens, de firade att deras lägenhet sålts. Tänk så konstigt någon firar någon sörjer och på något sätt så lättade det upp att ha glada människor runt sig.
Och det är ju faktiskt så det är, att livet går vidare och inget stannar ju upp för att jag saknar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar