Lugnet

Detta är såååå skönt. Vi sitter ute vid Vsssbäcks stall och väntar på att tjejerna ska komma tillbaka från ridturen. Zofies sadel är omstoppad och hon rider bettlöst vilket blir en prövning för henne. Så jag väntar spänt för att se ansiktsuttrycket vid ankomsten.

När jag ser hagarna och hör barnen som leker, fåglar som kvittrar och hästar som frustar nöjt går jag 25 år tillbaks i tiden hos farmor och farfar oj vad jag skulle vilja ge detta till mina barn.

Jag har lagt mig ner på bänken blundar och ler, hur svårt ska det vara egentligen att hitta det där drömstället kan inte va så svårt eller hur??

Det gäller bara att inte ge upp, att inte sluta hoppas, så länge jag har hoppet så är jag ju en bit på väg!

Så jag ligger nog kvar här i solen en stund ler och drömmer på!!