När man svarar i luren och barnet gråter hysteriskt och pratar osammanhängande då hinner många tankar fara fram och hjärtat snörps ihop.
Två tjejer på cykel duktiga som cyklar hem från stallet, cyklar ihop och Zofie dundrar i backen, grus och asfalt är ingen bra kombination mot hud. Zofie är nu omplåstrad och inlindad har fått en stor godispåse som tröst.
Mamman är lättad över att inte behöva tillbringa kvällen på akuten och att det "endast" blev skrubbsår och stukad hand.
Kvällen kommer att avslutas i det där mysiga soffhörnet tillsammans med kärleken i mitt liv, han som finns i alla lägen tröstar och håller ihop mig, och det kan inte vara det lättaste just nu, men han finns där troget vid min sida, lyckligt lottad är jag.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar