Imorgon är en annan dag

Ryck upp dig människa det här så här livet är, ingen finns för alltid och jag vet ju det, men känner att jag hittar inga ord, och ni som känner mig vet att jag inte är tyst ofta, men just nu sitter jag här tom på ord....

Men med känslor som bubblar över åt alla håll och kanter, tårar som kommer när jag minst anar det och att jag hela tiden håller tillbaka vad jag känner, rädd för att inte kunna samla mig efter att våga bryta ihop.

Jag brukar oftast kunna tänka klart men inte nu, och känner mig mer ensam än någonsin fast huset är fullt.

Detta skulle vara mitt bra år när allt skulle vända och det börjar ju inte så bra.

Nu gråter jag för att tömma lite av den sorg som jag känner och för att jag helt enkelt inte kan hålla tillbaka tårarna.

Imorgon är en annan dag och då är vardagen här igen, Träning i Gamleby och helt plötsligt så känns lastningen som ingentig, jag torkar mina tårar, ska resa på mig och krypa ner i famnen som ger mig en enorm trygghet, det är inga roliga inlägg men åh så skönt att få skriva av sig.