Att köra transport i blött, halt väglag gick bra det med, vi kom både dit och hem, så stolt över mig själv. När jag hamnar bakom ratten är jag inte så stursk, liten på jorden, ja allra minst är jag då!
Men med fina vänner som tror på mig, då kan man bestiga berg, och just så känns det idag, vilken härlig känsla.
Det är som jag tänker när mina barn ska göra saker de är osäkra på, om jag inte tror på dom, hur ska de kunna tro på sig själva.
Hoppträningen i Gamleby, ja vad tyckte jag om den.? Han är lyhörd trygg och förklarar för barnen och även de vuxna som inte är så jätteduktiga så att man förstår vart han vill komma, själva poängen inte bara att man ska över utan hur man gör innan vi ska över hindret.
Tror faktiskt att Zofie fattade direkt, när henne syster fråga hur högt de hoppade förklarade lillasyster så korrekt att det är inte hur högt, utan de lär sig balans vägar och hantering och allt annat innan man börjar höja, japp jag tror hon fattat.
Helt klart värt att få åka, och jag lär mig lasta och köra vilket är ett plus i kanten.
Har fått jättepositiva e-post från Zannas lärare, hon kämpar på bra och och det gör mig överlycklig för hennes skull, det visar att man aldrig ska ge upp!
Imorgon har Denniz och hans hockey kamrater fått i uppdrag att spela i periodpausen, han är såå stolt mammas "lille" pojk, och det är mamman också.
Nu blir det soffhörnet med ett leende på läpparna, nöjd med dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar