Idag ringde jag flera gånger oron stiger och tårarna rullar och man blir ännu en gång påmind om att vi har varandra till låns.
Min älskade trygghet, min bästa vän som alltid funnits där som alltid stötar och varit och stolt över mig.
Jag har lovat mig själv att hålla ihop njuta av den tid som vi nu får tillsammans så länge som hon nu orkar, och fastän jag bestämt att hon alltid ska finnas där, så kommer det inte att vara så, det är bara så att jag måste inse det!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar