Jag är tyvärr i den kategorin människor som gärna oroar sig i onödan, vilket kan tyckas är helt jävla onödigt men det har nog med det förflutna att göra.
Jag har precis vant mig vid tanken av att BamBam går i den stora hagen och han trivs, och som jag oroat mig att det inte skulle gå, idag när jag precis har lagt all oro bakom mig så ringer telefonen från stallet,
BamBam skadad, stort skärsår över mulen veterinär på väg, förmodlingen får de sy, hej då hoppträning hej då tävling.
Men det kunde varit värre, måste tänka positivt.
Nu går jag här och väntar på att Pierre hör av sig, vet att de syr, men vet inte mera, åh nu får kontrollmänniskan lära sig behärskning, vill ju vara där men jag vet att han är i god vård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar