Köttbullar och små tårar

Idag körde jag igång och städa och tvätta, nödvändigt ont.

Men väldigt skönt när det är gjort.

När jag ändå höll igång så steker jag köttbullar också så imorgon blir det finlir och en ny omgång knäck så dagens blev alldeles för mjuk.

Jag har ett litet orosmoln i min mage, ja eller när hade jag inte ser förresten,

Lilla Z har liksom kommit i kompis kläm och hon är ju tjejen som är blyg tyst och gör lite som andra vill, vågar helt enkelt i inte säga nej.

Tjejer kan vara ganska elaka och vara ensam i skolan mot flera stycken åh jag går tillbaka ganska många år och minns det så väl, magont rädd och ett självförtroende som för länge sedan tynat bort.

När jag ser dessa små tårar på min lilla så blir jag dinosaurie mamma det ångar ur genom öronen, men pratar lugnt och tänker vilka ord hade jag själv velat höra vilket stöd hade jag önskat, DET ska jag ge min lilla som är världens underbaraste tös, jag ska peppa hennes självförtroende att man duger precis som man är och tycker man inte om en som person då man säger nej, så är man inte bästisar.

Nu återgår jag till köttbulle stekning,

visst är livet bra härligt när man kastas mellan tonåringen små missöden och tokigheter sen kommer mellantösen som nu sakta slussas in i samma tonåringsvärld till minstingens enkla men inte att förkasta lilla problem med att det är alldeles för varmt i hans säng, men jag skulle inte byta bort nått,

Min älskade familj!!