Tittar på kort sedan Turkiet och längtar tillbaka, vill åka igen denna gången frisk och få njuta. Jag är fortfarande inte riktigt bra så det va ett långvarigt litet elakt virus.
Lördagen gick i renoveringstecken vi flyttade soffan målade vitrinskåp, det blev jättebra. Pierre åkte och golfade så jag fick rumstrera fritt.
Söndagen började med att jag följde med och tittade på när lille Dizze hade hockeyträning, vilka framsteg han gjort. Sedan fortsatte dagen i samma anda som lördagen städ och målning. Fick kålpudding hos svärmor skönt när man inte behöver tänka på maten.
Idag är jag trött, mer än vanligt på allt, på jobbet på barnen på hela livsituationen. Försöker att få allt att funka, men jag vet varken ut eller in. Skolan frågar mig om saker som borde ligga på deras bord, hur ska jag veta jag har inte haft tonårsbarn innan har ingen erfarenhet från ungdommar, och min egen skolgång ja blä på den. Så HUR ska jag veta???
Barnen bara kivas hela om allt från en hårsnodd till att lampan är tänd och jag blir galen..... Ser ni arga mamman framför er, ja det är jag det.
Jag försöker verkligen att bita ihop men idag gick det inte bara så arg i hela kroppen. Tänkte hela vägen från stallet när jag cyklade hem om det är värt allt detta slit hur länge orkar man.
Är jag en dålig människa om jag inte vill mer???
Om jag kan erkänna att ibland tar jag mig vatten över huvudet och inte riktigt
rer ut saker, hur ser man på mig som människa då??
Och hur kommer jag att se på mig själv???
Många frågor som söker ett svar och ett beslut!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar